Jag är så arg!
Jag är så ledsen!
Jag är så rädd!
Kombinationen av dessa 3 är kaos hos mig.
Så länge jag inte pratar om detta så går det, men att förklara för någon som aldrig har varit i den sitsen eller ens i närheten är fasiken det svåraste av allt.
För jag är ensam med dessa känslor och tankar.
Jag har ställt in mig på 2 alternativ även om den ena är jobbig!
Men finns massor med saker som jag inte kan släppa och som jag inte kan förlåta. För det som hände skulle aldrig ha hänt ovanför huvudena på mig o andra.
Jag lever med hoppet och 1 dag i taget för jag vet inte hur jag ens ska tackla något längre, jag är lost i precis allt.
Jag är ledsen för att jag får leva som jag nu gör på en helt ny nivå. Jag är arg på de som inte förstår, inte har empati, som jämför detta med ett slag i nacken på en annan person, att ingen av de skyldiga förstår allvaret utan tror det går över bara sådär. Jag är rädd för att få leva resten av mitt liv som jag har det nu.
Vem vill ha en arbetare som inte kan kommunicera med andra och som inte kan höra det som borde höras. Hoppet där dog med beskedet som sänkte mig om min framtid.
Så mycket känslor, så mycket tankar, så mycket av så mycket som inte borde finnas här och just nu....!
Tack för absolut ingenting!!!
Jag lever för 1 dag i taget
PEACE OUT
Rebeca
Önskar jag kunde göra något för dig. Det är sant att jag inte kan föreställa mig hur detta är för dig och hur dåligt du mår.
Jag vet där emot att du är den starkaste människan jag någonsin mött och någonsin kommer möta. Jag kommer vara med dig varje steg på vägen, jag älskar dig ❤ jag kan inte göra något, jag är maktlös, men jag är här när än du behöver mig ❤ jag vet att mina ord är en föga tröst men glöm aldrig att du är underbar och älskad och om jag så ska sitta i en skolbänk resten av livet så lovar jag att jag kommer lära mig, Tim och Jonte att kommunicera på ditt språk
1