Känner att jag varit borta många gånger från jobbet pga sömn men vad ska jag göra när jag måste vänta?? Gå till akuten i vmo? För buss funkar ju då inte.

Alltså tänk dig att ha en hjärna som ständigt tänker på död vart du än befinner dig. Sitter i något fordon; "hoppas att det händer en olycka så att du dör". När du är ute o går; "hoppas någon kör på dig eller du blir nerslagen o dödad av någon". När du sitter hemma; "hoppas du gör något som skadar dig enormt". När du jobbar; "hoppas det händer en rejäl arbetsolycka".

Självskadebeteende är en annan sak det kan jag kontrollera men detta är helt insame vad annorlunda. Om det vore så enkelt att bara sluta tänka så hade jag gjort det för längesen. Men så är inte fallet och det skrämmer mig på samma sätt som andra människor. 

Mitt psykiska mående är så förvirrat och jag känner mig som en psykopat som på det sättet vi kopplar psykopatclowner. Jag är i ena stunden hysteriskt glad och nästa dalar det som ett stup ner till hysteriskt ledsen eller arg och sådär går mitt humör vissa dagar. Men väldigt ofta numera. 

En sak som ska bli ännu ironiskt roligt är att kurator skickade mig från början till psykiatrin och sedan tillbaka till kurator och så tillbaka till psykiatrin och nu igen så har psykiatrin skickat mig till en kurator som skickade mig på en KBT behandling och hon förvarnade mig att han kan skicka mig tillbaka till psykiatrin omifall han ser mig som värre än förväntat, så i väntan på kallelsen så ska jag o övriga plågas med mitt obehagliga humör. Allt annat än nice om jag får säga det själv. 

Och det med mina känslor, en fasad är uppbyggd på ett jävla konstigt sätt.. jag vill inte ta reda på hur jag mår. Det är för jobbigt, det tar på allt jag fruktar. Utan vetskap så skiter jag i hur jag mår och nej gott folk, så enkelt är det inte. I så fall GÅ I MINA SKOR EN DAG sen ska vi se vem som hade rätt... 

Att jag ens står upp är en ren gåta. 

Att jag ens orkar leva en vardag är en gåta.  

Att jag gått in i väggen är ett faktum vilket innebär att det har jag säkert men att jag inte alls känner av det på samma sätt eftersom jag mår dåligt varje dag på en nivå som många inte ens känner till. Ni ser mig som en stark och glad tjej.

Haha jag skrattar hysteriskt och högt åt era syner!! 

Vi Hörs!