Linnéa Hildinge Mickelsson

Det är normalt att må sämre vissa dagar än andra men när man inte ens får må dåligt endast av en sjukdom utan måste få skit kastad på sig hela tiden. Då känns livet inte kul längre. Bara för att jag bryr mig och försöker förklara mina tankar kring hur man beter sig mot sina såkallade vänner, då får man skit kastad från alla möjliga håll? Är det någon som på denna jord skulle vilja stå och gå i mina skor? Knappast! Ingen är villig att delta i mitt liv på den fronten. Folk eller såkallade vänner hör av sig när de har problem och som dom vill att jag ska ta hand om. Jag har vissa impulser som gör att jag tar mig an saker jag inte borde. Av ren omtänksamhet. Det utnyttjas på den grad att jag mår dåligt, jag tar massa skit. Jag får mitt liv förstört för att jag bryr mig. För att jag har känslor. Två vånner bråkar med varandra. Jag hamnar i mitten och gör det enkla valet att förklara hur jag hade agerat i den sitsen. Den meningen gör att jag blir offret och den som får ta precis all skit. Hur är tänket bakom? Det får jag aldrig veta. All denna skit kommer knäcka mig totalt. Och vem finns då? Jo ingen. Absolut ingen...för jag är ingen man tar till vara på utan en person, individ som man använder för att slippa få skiten själv. Tro fan att jag vill ta mitt liv då. Tro fan att jag tappar den totala GNISTAN för mitt egna liv.

Min fråga är vart är mina vänner nu som kan bry sig endast om mig och inte om era egna problem. Jag vet vissa personer men tänker på de som på något sätt utnyttjar mig..vart är ni nu?