Jag börjar nästan vänja mig vid sömnlöshet, stress, psykiska besvär, fysiskt trötthet, försämrad aptit. Det känns som en vardag för mig efter att ha haft det så i så pass lång tid. Att ständigt aldrig få känna att "Ja men fan va gött att fått sova ut" utan alltid känner jag "hur många timmar vart det inatt?" 

Vet inte om någon tycker det är så normalt att känns just så..

Vi kan ju dra exemplet på nattens travader:

"Nämen när jag kom hem igår så lade jag mig efter att ha fixat lite för morgondagen. Ligger i sängen och har fått uppvärmen och kroppen är inte kall längre, fryser och skakar som ett asplöv, går upp och tar på mig kläder alltså mjukisbyxor, tröja och strumpor...lägger mig och skakar fortfarande. Det är varm i rummet, under täcket, kroppen nästan svettas men fryser endå... kan inte sova...lyckas typ somna vid säkerligen kl 00 och vaknar sedan 01.34 och så håller jag på var 15e minut framtill kl 03.53 då sätter jag mig upp i sängen och bara stirrar in i väggen. Hjärnan är död, kroppen stretar emot, sitter vaken till kl 7 ringer min driftledare och berättar att jag inte sovit alls på hela natten hon beordrar mig att stanna hemma och att vi ses imorgon.. lyckas somna runt 8 vaknar igen 10 sedan har jag bara varit vaken och vet inte. Känner mig totalt sliten.."

Finns det någon som tycker detta är normalt?! Såhär är det oavsett dag/natt. Vill sova, är trött 24/7, 365 dagar om året..Men KAN INTE sova så vafan är detta??? 

Börjar känna en oro i kroppen. Det känns som om jag faller i bitar för var dag som går.

Ingen ser för jag vill inte visa men känner att mina påsar under ögonen kan avslöja precis allt när som helst.. för mellan 3-5 timmar per natt i en vecka, en arbetsvecka på fulltid är inte skönt..Huvudvärk, kroppens muskler bara -FUCK YOU- 🖕

...😱

Nämen det är fullt normalt att lilla jag är SUPER WOMEN💪....klarar allt... sug min microkuk där bak plz! 😖