Jag kämpar varje dag för att inte hamna i gamla spår. Jag kämpar ensam, forever alone. Men endå ska jag inte få göra det som är rätt för mig. Jag ska inte heller få möjligheten alla andra har att ta mina beslut om mitt liv. Mitt liv går ut på att finnas för alla och inte kunna leva mitt liv bara jag. Jag är tydligen superman o klarar allt, ska finnas där för alla och jag ska bara göra det som är rätt för andra!
Klaga aldrig på att du gått in i väggen o är nära på att göra det igen för vi som lever med Psykiskt Ohälsa går in i väggar dagligen, murar som man springer igenom med huvudet varje dag, det är inget o jämföra där. Folk har 99% ingen förståelse alls över hur än med Psykiskt Ohälsa lever o mår. Så kom absolut inte o säg något du inte har en aning om. Jag likt många andra väljer att inte låta alla veta för skulle alla få veta så skulle jag ha ett heltidsjobb på min fritid, det är mycket mer än ett liv med familj o barn. Ens psykiska mående tar knäcken på än inifrån och ut och det upprepas dag in och dag ut. Varje dag är en prövning. I 18 år har jag kämpat och kämpar fortfarande för att få chansen för ett helt liv med en hel framtid där pusselbitarna går ihop. Men likt förbannat ska man ta hand om allt själv. Inte bara sig själv utan även om personer som är totalt uteslutna egentligen men som medmänniska så blir man utnyttjad att ta vara på vad folk gör och vill utav än som generös människa. Frågan är varför! Har du egna problem så lös dom på de bästa sätten som finns för just dig o dina problem. Klaga inte innan du kämpat och bett om hjälp! Jag har kämpat men klagar ändå inte. Visa lite respekt. Finns alltid folk som har det värre och kalla mig självisk.  Ja gör det men det har jag rätt att vara i min ställning. För jag som aldrig är självisk har bara mer än rätt att få vara det några stunder. Så gör det enkelt för mig. Tänk på hur du som vän beter dig mot dina vänner oavsett hur situationen ser ut. För det gynnar ingen att bete sig som man vill. Man måste tänka steget längre och det räcker inte med att en person gör allt. Är man två är det bägges ansvar. Och att jag skriver ut det här offentligt på min blogg är för att det finns fler med dessa problem o situationer så varför inte dela med sig av något förnuftigtdär jag dessutom har egenskap av min egna situation. Min blogg är min egendom och känner du dig träffad så är det nog inte så konstigt. Men med inga namn kan ingen säga vem jag pratar om.

Hoppas verkligen att jag en vacker dag ganska snart kan få friheten i mitt egna liv. Och att vänner kan respektera mig o mitt liv utan att visa någon form av aggressivitet.

För i vänskap o andra relationer är det inte ens fel att två träter!