Jag vet inte vad jag ska säga. Känner sån chock fastän jag vetat hela tiden att det inte kommer att sluta bra. Eller bra på sitt sätt, du lider inte längre men sorgen man känner som mest är att det var ett tag sen jag träffade dig och du är ju endå en släkting och jag älskade dig precis som alla andra i släkten. Du var så positiv, så omtänksam, brydde dig alltid oavsett vad det gällde.
Vissa stunder funkar att leva och man mår bra, men sedan finns det vissa stunder som man total bryter ihop.
Anledningen till chocken är inte för att det blev plötsligt utan för att jag har haft en underbar helg och varit glad med underbara personer och att när man väl kommit hem får veta att Cancern tog henne...14 maj 2017.......
Allt blir så konstigt, hela den helgen var mitt humör konstigt, hela veckan var udda känslomässigt...och så helgen helt underbar sedan faller allt i bitar och man förstår på något konstigt sätt att det inte var en slump utan det hände igen...känslan om att något är fel va så total att jag inte kunde sätta ord på det...
"Liksom tavlan på min vägg sitter du där fast
Svart, vit och grå kommer aldrig därifrån
Det är någonting som saknas
För att få komma loss
Lönlöst att försöka
Du sitter ju så hårt
Vill få dig att följa med mig ut
Tänk om allting kunde bli som det var förut
Det är inte lätt att se dig där nu
Oh jag önskar att du vore här
Längtan efter dig sätter klorna i mig långsamt
Tanken på att du är någon annanstans
I mina tankar är du mest
Solen på dig skiner
Men du tynar sakta bort
Vill få dig att följa med mig ut
Tänk om allting kunde bli som det var förut
Det är inte lätt att se dig där nu
Oh jag önskar att du vore här
Vore här"
Du Är Saknad Lisbeth 😢😭😳❤❤
0