Och att ständigt leva med att inte få vara den jag är och uttrycka mig som jag gör utan att bli kallad för loser och andra negativiteter så börjar allt bli rätt så klockrent på vad jag egentligen borde göra. 

Det enda jag önskar är att bli accepterad och respekterad och ha en som förstår och inte klandrar på mig för precis allt jag gör. För när jag hela tiden möter på skit så är det inte så lätt o bara gå vidare. Du kan först säga att du älskar mig och sen två sekunder senare är jag en fitta som bara gör fel. Just kul liv man har.

Inte rätt och inte kul. Jag vill ha samma förståelse och kärlek som jag själv ger men nä. Och det har gjort att jag stängt av och är lika jävlig tillbaka. Det är därför jag säger "Man väljer själv hur man vill bli behandlad".

Och oja så är det verkligen. Så mycket som jag bär inom mig och ingenting får jag för det jo mer negativiteter. 

Då kan livet ha som det är.

Jag börjar bli mer och mer trött på att det bara ska vara jag som försöker så nu må de va hänt men vad som än görs o sägs. Skyll inte på mig för då kommer det att ångras.