Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, jag har känt mig tom hela dagen.

Även om jag gjort det jag brukar varje dag har jag kommit på mig själv med att vilja ringa dig, o jag kan ringa hur mycket som helst till dig, men du kommer inte att svara!

Ibland känner jag mig lite väl självupptagen emellanåt, jag vet att jag valt att inte ta andra före mig själv o alls andra vet det med men jag klandrar lite mig själv för att inte har sett dig ordentligt. O jag vet att det är en dum anklagelse, för jag kan inte finnas mer än jag säger att jag gör. 

Jag hoppas av hela mitt hjärta att du inte blir borta så länge, att du kommer ut innan min semester åtminstone! 

Jag sitter så sjukt långt ifrån dig att jag känner mig totalt maktlös, visst att jag inte kan hjälpa dig oavsett vad, för jag är inte en "superhero". Men att sitta så långt borta är värre än om jag inget fått veta alls. 

Hade jag inte fått veta, hade jag aldrig känt de kalla känslorna jag har nu. Tankarna är mer eller mindre döda, känslorna detsamma, denna sits är för mig helt okänd! 

Visst att jag kan vara iskall många gånger men då brukar åtminstone mina tankar surra i full fart. Men denna gång är det -nothing-, bara skriva detta är en utmaning då jag inte finner så mycket tankar att ens skriva!

Saknar dig Lille-vän❤

Förra året Jag

Detta året Du

!